Det aktiva arbetet mot försurning

necc

Det aktiva arbetet mot försurning

Sverige började tidigt med att jobba för att förbättra miljön i våra svenska vattendrag. Redan på 70-talet påbörjades arbete med att kalka sjöar och vattendrag runt om i Sverige. Arbetet finansierades statligt och det har fortsatt ända tills idag. Det bidrag som staten lägger på åtgärder i våra vattendrag ligger idag på runt 160 miljoner kronor per år.

Under slutet av 70-talet påbörjades en studie där resultatet av arbete med att förbättra miljön i de svenska vattendragen studerades. Efter fem år hade resultaten visat att förbättringarna var stora och statsbidraget blev därefter permanent. Hela tiden har arbetet utökats och under början av 2000-talet hade utvecklingen kommit till att sprida ungefär 200 000 ton kalk. Det har sedan 70-talet satsats enorma mängder pengar och totalt har fem miljarder lagts på att förbättra sjöarna. Kalkning har genom åren varit det största arbetet för miljön som gjorts i Sverige.

Arter kan återhämta sig

En viktig del i att minska försurningen av våra sjöar är att känsliga arter har överlevt och kunnat reproducera sig. De arter som hade en minskad population tidigare har kunnat återhämta sig bra, speciellt arter med kortare generationstid. Idag har en del av arterna lyckats återhämta sig så pass att populationen återgått till den normala storleken.

det tar lite tid

Arter som kan sprida sig snabbt har dessutom tagit sig till platser där arten kan ha dött ut och åter igen koloniserat sig. Det finns arter som behöver längre tid på sig för att återhämta sig och för de arterna har det varit av största vikt att arbete med kalkningen pågått fortlöpande under många år. Djursamhällen kan ta uppemot 20 år för att återhämta sig och för en del fiskarter kan det ta ännu längre tid. En anledning till att fiskarter kan ha svårt att återhämta sig kan bero på att det kan vara svårt att vandra tillbaka till sjöar och vattendrag.

Utvecklingen går framåt hela tiden

Program för att följa upp utvecklingen har funnits hela tiden. Ett av de tydligaste resultaten är att det finns betydligt fler av samma art i de kalkade sjöarna. Antalet arter är ungefär detsamma, men populationerna har blivit större. Det finns fördelar när det gäller förtäring av fisken som lever i kalkade sjöar eftersom de innehåller lägre halter av kvicksilver. Två sorter där en tydlig skillnad i kvicksilverhalten märks är abborre och gädda.
De utvärderingar som har gjorts har tydligt visat på att förekomsten av de flesta fiskarter är högre i de sjöar och vattendrag som har kalkats. Studierna visar på att ökningen är uppe på hela 70 procent och att ökningen av arterna har gått från att vara två i genomsnitt till att vara tre arter efter 20 år. Nya rapporter har kommit till efter det. Den rapport som kom efter 25 års kalkning visar på ännu större ökning av antalet arter som tillkommit var uppe i hela åtta arter. De vattendrag som hade varit mest utsatt för försurning hade en ökning på 15 arter. Ökningen av arter kom i första hand från skalbaggar, dagsländor och nattsländor. Framtiden ser ljus ut för de svenska vattendragen och säkerligen kommer fler arter att få chans att återhämta sig med det fortsatta arbetet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjernefarvann © 2019